Så jag hade loppis.

Jo, det hade jag och tycker nog att blev en succé. Hade jag en loppis i månadens om gick lika bra så skulle jag kunna spara in på en jävla massa föräldrardagar (eller vad det heter hos FK) för jag fick mer pengar från loppis är från FK.

Sen sitter jag nu med en olustkänsla i magen som jag inte riktigt vet vart den kommer ifrån. Om det är insikten om vad jag vill göra, eller kanske rättare sagt, inte göra med livet. Om det är insikten om att mitt tålamod till storungen varit löjligt obefintlig dom två senaste dagarna eller om det är det lite sorgliga att jag inte kommer att kunna vara med på min virkjunta längre. Min junta. Som jag skapat. Men är det bara jag som inte kan en dag som alla andra kan så är det ju så det är. Det lär ju inte få mig att virka varken mer eller mindre, men det var ett trevligt avbrott i vardagen.

Jag tror kanske att det är en kombo av ovanstående Om:en.